Vikthistoria

Om man tittar på mina skolfoton så ser man snabbt att min övervikt började smyga sig på redan i början av mellanstadiet.

Minns att jag försökte gå ner i vikt på högstadiet nångång, men utan större framgång. Mitt första riktiga försök blev inför studenten. Jag blev då Viktväktare, tillsammans med både mamma och pappa. Resultatet blev en ca 10 kilo lättare Sara i juni 2000.

Året efter jobbade jag både på Statoil och på lunchrestaurang/café. Fri tillgång till allt gott man någonsin kan tänka sig och kilona lades snabbt på hög. Har faktiskt förträngt hur mycket jag gick upp under det året, men det har verkligen horribelt mycket.

2001 började jag plugga till lärare och med studentlivet följde många fester och mycket onyttig snabbmat. Inte bra. Ytterligare kilon lades till den redan överfulla potten.

Kommer inte ihåg exakt när jag valde att ta tag i vikten igen. Men det måste ha varit 2004 nångång och det var återigen Viktväktarna som gällde. Den här gången gick det riktigt bra och sommaren 2005 var min smalaste tid någonsin som vuxen. Underbart att faktiskt kunna köpa de kläder jag ville ha och känna mig någorlunda smal.

I augusti 2005 dog min pappa, både plötsligt och oväntat. En enormt smärtsam tid följde och att tänka på vikten var det absolut sista jag gjorde. Det fanns liksom inte.

Under året som följde efter pappas bortgång gick jag upp ganska precis 10 kilo. Nästan på dagen ett år efter hans död fick vi ett plus på stickan och älskade Tyra hade flyttat in i magen! Total lycka ♥ Som gravid såg jag min chans att slippa tänka på allt vad viktväktande innebar och även om jag inte vräkte i mig dagarna i ända, så åt jag ändå betydligt mer än jag behövde. Det hela slutade med en viktuppgång på 30 kilo.

Fem månader efter förlossningen var kilona väck och jag var tillbaka vid min startvikt igen. Därefter tog det liksom stopp och jag trampade mest några kilon upp och några kilon ner. Fram och tillbaka. Upp och ner.

Våren 2009 bosatte sig lillebror Noah i magen och det var återigen dags för familjen att utökas ♥ Den här gången försökte jag tänka mer på vad jag åt och till en början gick det riktigt bra. Vikten ökade, men det gick betydligt mer långsamt än under den första graviditeten. Tyvärr höll det dock inte i sig hela vägen, utan istället brakade det iväg rejält på slutet och det hela slutade nånstans runt plus 25 kilo.

Den här gången var det inte alls lika lätt att bli av med preggovikten. Visst gick de första kilona lätt, men ganska snabbt började det gå trögt. Så pass trögt att jag fortfarande har kvar en hel del kilon efter min senaste graviditet…

Dessa kilon ska väck, så är det bara. Tidigare har jag alltid varit stressad och känt att viktminskningen måste gå snabbt, snabbt, snabbt. Nu har jag passerat 30-strecket och blivit så pass klok, hehe, att jag insett att det faktiskt inte behöver gå så fort. Det viktiga är att jag mår bra och får ett hälsosamt förhållande till mat.

Sen kommer förhoppningsvis viktminskningen som en välbehövlig bonus på köpet!