Idag lyser solen från en klarblå himmel! (perfekt dag att damma, för jäklar vad dammet syns bra i solens sken….)
Önskar verkligen att jag kunde vara utomhus med barnen en längre stund och hitta på något roligare än att bara vara på gården. Men eftersom jag inte är speciellt snabb än så länge, så har jag inte en chans att hinna ikapp Noah om han bestämmer sig för att tex springa ut på vägen. Så det får vänta ett tag till tyvärr…
Igår när jag precis skulle packa in kidsen i bilen på förskolans parkering så fick den lille busen nåt il och drog plötsligt iväg ut mot vägen. 2-åringar är blixtsnabba. Jag brölade som värsta kossan efter honom: “STANNA!” och haltade efter så fort jag bara kunde (tänk pensionär i äldre version). Han asgarvade och sprang vidare. Snacka hjärtat i halsgropen!
Som tur är så stannade han precis vid vägkanten så jag hann ifatt honom. Puh!
Hela vägen hem präntade jag gång på gång i honom: “Du får INTE springa ifrån mamma. Då kan bilen komma och köra på dig. Pang!”
Det verkar ha gått in, för nu upprepar han lite då och då: “Pang! Blod. Mycke blooood!”
Perfekt!

Ett besök på din sida Sara, det kan förgylla vilken dag som helst!!
..att läsa vad dina små sötfisar säger, det är guldkant när som helst!!
Stor kram!!
usch och fy, sånt där kan verkligen ge hjärtat i halsgropen. men vilken tur att han verkar ha fattat budskapet, haha, goungen!
Kan du få Adam att förstå allvaret i att tokspringa ut i gatan också?!?!?
Läskligt när de bara springer iväg.
Bra att han förstår att det kan gå illa.